Någon kanske undrar var allt bajs från hönorna tar vägen och när odlarna i föreningen kan ta del av det.
Fram till i somras tog var och en i hönsgruppen hand om det hönsgödsel som producerades av hönorna och gav antingen bort det eller använde det på sin lott. Men det blir snabbt mycket och lotterna är ju små. De små liven bajsar väldigt mycket.
Under sittpinnarna som hönorna sitter på när de sover finns en skiva där gödset samlas upp. Det gör det lätt att regelbundet (dagligen) ta bort bajset för en bättre miljö i hönshuset. På dagen bajsar dom antingen ute eller i på golvet i huset. När vi sedan städar i hönshuset får vi kutterspån (som vi har som strö) blandat med bajs. Det smutsiga spånet kan man inte använda som gödning utan vi har lagt det på kompostlimpan.
Hönsgödsel är som bekant väldigt starkt, innehåller lite mullämnen och verkar på kort tid. Det är väldigt bra att använda när man vill ge snabb näring till redan etablerade växter, men fungerar inte som grundgödsling. Här fick vi en ide: om vi kan få kvävet i hönsbajset att bryta ner spånet för att få fram mullämnen och ett mera långtidsverkande kväve så kan vi använda det som jordförbättring. Jordförbättring som ger kväve och mullämnen till våra leriga jordar.
Av den anledningen köpte vi i sommars en stor tunna med lock att blanda hönsgödslet med smutsigt spån i. Vi tillsatte vatten och hoppades på att det skulle hända något. Vi har hört olika åsikter om denna idé, några har tyckt det verkar var smart, andra har sagt att det bara kommer att bildas massa ammoniak, men vi provar.
Häromdagen när jag var där och rörde i tunnan kände jag till min glädje att det var varmt i den. Det betyder att det pågår någon form av nedbrytningsprocess. Lukten är inte angenäm men det luktar heller inte så mycket ammoniak. Vi kommer att skriva mer när vi fått någon form av reslutat.
Idéer och metoder tas tacksamt emot.
Hönsgruppen genom Karl
