För att vi ska nå ut med våra erfarenheter har Hönsgruppen nu en hemsida. Den är tillfällig och när föreningens ordinarie hemsida är utbyggd så kommer vi att vara med där. Hemsidan är inte snygg men jag hoppas den kan vara till nytta. Vi uppdaterar den så fort vi lärt oss något nytt.

Adressen till hemsidan är: http://www.allt2.se/honsgruppen/

Någon kanske undrar var allt bajs från hönorna tar vägen och när odlarna i föreningen kan ta del av det.

Fram till i somras tog var och en i hönsgruppen hand om det hönsgödsel som producerades av hönorna och gav antingen bort det eller använde det på sin lott. Men det blir snabbt mycket och lotterna är ju små. De små liven bajsar väldigt mycket.

Under sittpinnarna som hönorna sitter på när de sover finns en skiva där gödset samlas upp. Det gör det lätt att regelbundet (dagligen) ta bort bajset för en bättre miljö i hönshuset. På dagen bajsar dom antingen ute eller i på golvet i huset. När vi sedan städar i hönshuset får vi kutterspån (som vi har som strö) blandat med bajs. Det smutsiga spånet kan man inte använda som gödning utan vi har lagt det på kompostlimpan.

Hönsgödsel är som bekant väldigt starkt, innehåller lite mullämnen och verkar på kort tid. Det är väldigt bra att använda när man vill ge snabb näring till redan etablerade växter, men fungerar inte som grundgödsling. Här fick vi en ide: om vi kan få kvävet i hönsbajset att bryta ner spånet för att få fram mullämnen och ett mera långtidsverkande kväve så kan vi använda det som jordförbättring. Jordförbättring som ger kväve och mullämnen till våra leriga jordar.

Av den anledningen köpte vi i sommars en stor tunna med lock att blanda hönsgödslet med smutsigt spån i. Vi tillsatte vatten och hoppades på att det skulle hända något. Vi har hört olika åsikter om denna idé, några har tyckt det verkar var smart, andra har sagt att det bara kommer att bildas massa ammoniak, men vi provar.

Häromdagen när jag var där och rörde i tunnan kände jag till min glädje att det var varmt i den. Det betyder att det pågår någon form av nedbrytningsprocess. Lukten är inte angenäm men det luktar heller inte så mycket ammoniak. Vi kommer att skriva mer när vi fått någon form av reslutat.

Idéer och metoder tas tacksamt emot.

Hönsgruppen genom Karl

Hej!

Nu kan alla som vill ställa frågor, komma med idéer eller vill ge och ha information om att ha höns i stan kontakta Hönsgruppen på egen mejladress.

honsgruppen@gmail.com

Höns har alltid varit ett populärt tamdjur för de som på något vis vill bedriva självhushållning. Ur självhushållningssynpunkt är höns ett bra komplement. De är relativt lätta att sköta samt att de är allätare och kan på så vis ta till vara på rester från hushållet. De ger mycket i utbyte. Förutom de mer självklara egenskaperna så som att de ger ägg, gödsel och ett fint sällskap kan de även bidra med kött.

Är det inte obehagligt att slakta och äta det man själv varit med om att föda upp, tagit hand om, sett leva och ha det bra, kan man undra. Men just det är den stora poängen med att äta sina egna höns. Du kan vara helt säker på att dina höns haft det bra och fått leva ett bra liv fram tills de, på det allra humanaste, stressfriaste och snabbaste vis, tas bort och tas till vara. Jämför det med den kyckling du köper i plastförpackning på din stormarknad. Vad vet du om hur de har levt? Har de behövt trängas med alldeles för många andra kycklingar? Vilken mat och vilka preparat har de ätit? Har de någonsin sett solen? Hur lång och stressig var transporten till slakt? Hur avlivades de? Har de varit drabbats av skador till följd av att de avlats fram att växa till en färdig matkyckling på ungefär 1,5 månad? Frågetecknen är många.

Den som vill veta mer om kommersiell kyckling- och äggproduktion kan gå in på www.youtube.com och söka på Jamie’s Fowl Dinners (Chickens). Där finner ni en serie av kocken Jamie Oliver som tidigare sänts i svensk TV. Jag vill dock varna för att vissa scener i serien kan vara obehagliga att se!

Det finns även en mer praktisk anledning till att slakta. Man behöver kycklingar för att föryngra en flock. När man föder upp en kull kycklingar kläcks det, statistiskt sett, fler tuppkycklingar än hönskycklingar. I en fungerande flock kan man dock inte ha så många tuppar. För många tuppar leder till bråk. Man behöver således göra sig av med tuppar och eftersom alla andra som har kycklingar är i samma situation är det inte så många som behöver fler tuppar. Det som återstår, om man inte bara vill avliva och gräva ner tupparna, är att äta dem.

Med det här som bakgrund kommer vi vid behov att slakta djur ur vår hönsflock. Vi förstår och respekterar att folk som kommit hönsen nära kan tycka att detta känns olustigt. Vi ber dock att ni respekterar de val vi gjort och hoppas att ni kan känna förtroende för att vi vill göra det som är bäst ur en helhetssynpunkt. Jordbruksverket har regler som beskriver hur höns skall slaktas. Vi följer naturligtvis dessa regler!

Med vänliga hälsningar!
Hönsgruppen,

I går gick jag förbi den jättestora ytan mellan Marklandsgatan och Kapplandsgatan. Där såg jag 6 st jättestora höbalar. Det visade sig att ängen som var där innan blivit till lokalproducerad hö.

Då tänkte jag: Kan man gör 6 st jättebalar med hö kan man ha sommarfår. så nästa år om det inte har börjats bygga eller något liknande. Då är det bara att låna/hyra ut marken till någon form av boskap. exempelvis får. Det kommer garanterat att uppskattas av omgivningen. Att gå och titta på fåren kommer att bli ett dagligt sommarnöje.

ytan som är markerad i bilden är 6000 kvm stor (enligt eniro)

De jordärtskockor jag har tjatat om i några inlägg har nu helt oväntat blivit uppätna av rådjur.

Jag tänkte att de överflödiga knölarna skulle bli blomsterprakt utanför min familjs (och alla andra i husets) köksfönster. Så jag gick och grävde ner typ 5 kilo jordärtskockor som redan hade börjat växa i en flishög.

Efter en vecka hade två rådjur hittat mitt sälle och krafsat fram alla knölar och åt upp dom.

Så gick det med det.